SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kaff`e substantiv ~t kaff·et1en varm, mörk dryck som har stark doft och stimulerande verkan och som bereds av malda rostade bönor kokk.bryggkaffekokkaffeny­bryggt kaffestarkt kaffesvart kaffekaffe med doppfår jag bjuda på en kopp kaffe?nu blir det kaffe och bullar!han väckte henne med kaffe på sängenäv. med ton­vikt på själva drickandet (och förtäring av kakor o.d. i sam­band med det)väl­komna på kaffe!dricka kaffe på bitdricka kaffe med en socker­bit i munnensedan snabbitsockret kom är det färre som dricker kaffe på bit sedan 1658av ty. Kaffee, fra. café med samma betydelse; via turk. av arab. qawah ’vin; kaffe’ 2typ av böna som inne­håller aromatiska och stimulerande ämnen och an­vänds till beredning av kaffedryck; äv. om mot­svarande produkter bot.kokk.JFRcohyponymkaffeböna kaffeblandningkaffesortBrasilien odlar mest kaffe i världenett kaffe från Colombias hög­ländersedan 1658