SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ka`kelugn substantiv ~en ~ar kakel|­ugn·enkakel­klädd eld­stad för upp­värmning typisk för äldre svensk bebyggelse, ofta med dekor heminr.kakelugnsgalleren mysig liten två­rummare med kakelugn och bräd­golven riktig kakelugn ut­nyttjar 80% av vedens energisedan 1562