SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kalu´v substantiv ~en kaluv·eni ett få­tal ut­tryck huvud­hår åld.kläd.JFRcohyponymkalufs på nykter kaluvi nyktert till­ståndhan kan inte all­tid ha varit på nykter kaluv när han skrev sina ledar­artiklar sedan ca 1755se kalufs