SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kap substantiv, ingen böjning ofta med versal väl synlig, (hög) udde som skjuter ut i havet särsk. betraktad som seglingsmärke; ofta i namn geogr.Nordkaprunda Kap HornGrön­lands syd­spets Kap Farvälsedan 1729av ty. Kap, fra. cap med samma betydelse; till lat. cap´ut ’huvud, spets’; jfr 2kapillär, 2kapital, kaputt
2kap substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kap·etngt (värde­fullt) som erövrats eller in­förskaffats till lågt pris el. med liten an­strängning ngt vard.NollJFRcohyponym1byte 3cohyponymfångst storkaphan gjorde sitt livs kaphon gjorde flera kap på auktionentavlan var ett verkligt kapsedan 1754till kapa 2