tryckår: 2009
kapell´
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kap·ell·et1mindre kyrkobyggnad
arkit.relig.JFRcohyponymkyrka 1
begravningskapell○äv.i sammansättn.
sidorum i större kyrka
gravkapell○ibl. äv.privat gudstjänstlokal
slottskapellsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. kapel; av lågty. kapelle med samma betydelse; av medeltidslat. capell´a med samma betydelse, eg. ’liten kappa’ (urspr. om förvaringsstället för S:t Martins kappa, 300-talet)
2mindre grupp av instrumentalmusiker
musikyrk.kapellmästaremusikkapellwienerkapellsedan 1736urspr. samma ord som kapell 1 (om rummet, där den liturgiska kören sjöng)
3avtagbart, lätt skydd mot väder och vind
av kraftigt tyg; på båt, till segel m.m.
af.sedan 1796ur ita. capello ’hatt; lock’; urspr. samma ord som kapell 1
