SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kapell´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kap·ell·et1mindre kyrko­byggnad arkit.relig.JFRcohyponymkyrka 1 begravningskapelläv.i sammansättn. sido­rum i större kyrka gravkapellibl. äv.privat gudstjänst­lokal slottskapellsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. kapel; av lågty. kapelle med samma betydelse; av medeltidslat. capell´a med samma betydelse, eg. ’liten kappa’ (urspr. om förvarings­stället för S:t Martins kappa, 300-talet) 2mindre grupp av instrumentalmusiker musikyrk.kapellmästaremusikkapellwienerkapellsedan 1736urspr. samma ord som kapell 1 (om rummet, där den liturgiska kören sjöng) 3av­tagbart, lätt skydd mot väder och vind av kraftigt tyg; på båt, till segel m.m. af.sedan 1796ur ita. capello ’hatt; lock’; urspr. samma ord som kapell 1