SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
karabinjä´r substantiv ~en ~er karab·inj·är·enperson som till­hör militärt organiserad polis i Italien mil.samh.yrk.JFRcohyponymgendarm sedan 1729av fra. carabinier, ita. carabiniere med samma betydelse, till carabine, se karbin