SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kast substantiv ~en ~er kast·en1en­dera av de strängt av­gränsade samhälls­klasserna i Indien samh.JFRcohyponymkastmärke kastväsenbrahmankastkrigarkastden högsta kastenden lägsta kastensedan 1819av port. casta ’o­blandad ras’; till lat. cas´tus ’ren’ 2tryckerilåda med fack för varje tryck­typ mest histor.litt.vet.sedan 1635av ty. Kasten ’låda’ 3upp­kastad hög av ved åld. el. provins.skogsbr.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kaster ’stapel, hög’; jfr kasta Den högsta kasten.Titel på roman av Carina Rydberg (1997); romanen handlar om konflikter mellan kända kulturpersoner
2kast substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kast·et1det att kasta särsk. sportspel.sport.sesekasta 1 kastspöinkastspjutkaststraffkastkast med liten bollofta med ton­vikt på resultatetett långt kastäv. bildligtögonkastkast (med ngt)ge sig i kast med ngtta i­tu med ngto­taliga koreografer har gett sig i kast med Stravinskijs Våroffer stå sitt kastvara tvungen att ta konsekvenserna av sitt handlandeden o­pålitlige förvaltaren fick stå sitt kast och hamnade i fängelse sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. kast; till kasta 2an­tal av fyra stycken vid räkning av sill el. strömming åld.mått.JFRcohyponym2val 2 ett kast (ngt), ett kast (med ngt)sedan 1346stadfästelse av öländsk sillfiskestadga utfärdad av hertiginnan Ingeborg (Svenskt Diplomatarium)3kraftig, plötslig rörelse som vanligen med­för riktningsförändring; betr. person, djur el. natur­fenomen NollJFRcohyponym1knyckcohyponymryck kastbykastvindlappkastsidokasthan gjorde ett trotsigt kast med huvudetäv. bildligtsnabb förändring lynneskasttvära kast i humöretsedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna