SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kastan´j substantiv ~en ~er äv. kastan´jekastan´je ~n ~r kastanj·en1typ av stor, o­regelbunden nöt med röd­brun färg med vissa ätliga sorter; urspr. om­given av mjukt, taggigt ytterskal bot.kokk.kastanjepurérostade kastanjeren o­vanligt slät och vacker kastanj○äv. om (de arter av) större löv­träd som bär denna fruktkastanjeallékastanjeblommahästkastanjäkta kastanj○i sammansättn. äv. för att an­ge röd­brun färgkastanjerödkratsa kastanjerna ur elden (för ngn)hjälpa (ngn) ur en svår situationofta genom egen risktagningsedan 1548jfr fornsv. kastanea med samma betydelse; av grek. kastane´a med samma betydelse 2hård, hornartad ut­växt på in­sidan av benen hos häst­djur zool.sedan 1848Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån.Titel på roman av Bodil Malmsten (1994)