SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kastanjett´ substantiv ~en ~er kastanj·ett·envanligen plur. ett instrument som består av två ur­holkade trä­bitar som slås mot var­andra inne i handen så att de skallrar; anv. för att markera rytmen i t.ex. vissa spanska danser musiksedan 1773av spa. castañeta med samma betydelse, eg. ’liten kastanj’; till kastanj Uti min hand jag ivrig sätter ett par små goda kastanjetter, och vilda visor vill jag kring mig strö.Birger Sjöberg, I Spaniens månsken (i Fridas bok, 1922)