SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
katalysa`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] kata·lys·at·or·erämne som har förmåga att på­skynda (eller hämma) kemisk reaktion utan att självt förändras kem.enzymer är katalysatorer vid kroppens ämnes­omsättningen avgas­renare med platina som katalysatoräv. om (av)gasrenare försedd med (visst) så­dant ämnekatalysatorbilen ny katalysator på en bensin­driven bil minskar ut­släppen av kol­väte och kol­oxid med upp­emot 90%äv. bildligtngn/ngt som (indirekt) ut­löser ett händelse­förlopp det blir all­tid trevligt när han är med – han är en social katalysatorsedan 1900; 1965 i bildlig bemärkelsejfr ty. Katalysator