SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
klimakte´rium substantiv klimakteriet klim·akt·eri·etperiod med viktiga hormonella förändringar i en kvinnas kropp som inne­bär att menstruationen och möjligheten till befruktning upp­hör vanligen med början vid ca 45 års ålder med.SYN.synonymövergångsålder komma i klimakterietvara i klimakteriumetsedan 1905till lat. climacte´ricus, grek. klimakterikos´ ’kritisk, faro­fylld (om vissa levnads­år)’, till klimakte´r ’pinne på en stege’; jfr klimat, klimax