SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kloster [klås´-] substantiv klostret, plur. ~, best. plur. klostren klostr·etbyggnads­komplex för ett sam­fund munkar eller nunnor vanligen med kyrka, bostadsrum, ekonomi­byggnader etc. relig.klosterkyrkaklosterruinklosterträdgårdgråbrödraklosternunneklosterett medel­tida klosterofta med ton­vikt på gemenskapen av de människor som bor till­sammansklosterlivklosterlydnadgå i klosteräv. bildligt med ton­vikt på av­skildhet, från­varo av erotik m.m.flick­pensionen var rena klostretsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kloster; av lågty. kloster med samma betydelse; ur lat. clau´strum ’lås; stängsel; av­spärrning; inne­sluten plats’; jfr exkludera, klosett