SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kly`vare substantiv ~n äv. vard. klyvarn, plur. ~, best. plur. klyvarna klyv·ar·enyttersta stag­segel på segel­båt sjö.klyvarstagsedan 1757av lågty. klüver, nederl. kluiver med samma betydelse, till nederl. kluif ’klo; hake; ring’