SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kne`ga verb ~de ~t kneg·ar1arbeta och sträva med löne­arbete vard.; ned­sätt.arb.knega mellan nio och femknegasedan 1886sv. dial. knega ’gå med krokiga knän; svikta; sträva’; bildn. till knä 2gå mödosamt Nollknega upp­för backenknega (ngnstans)sedan 1712Subst.:vbid1-209387knegande; kneg (till 1)