SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knull`a verb ~de ~t knull·arha sam­lag med ngn starkt vard.psykol.JFRcohyponymälska 2 de knullade hela nattenhan har knullat (med) henneknulla (med ngn), knulla (ngn)knulla runtha många o­lika sexuella kontakteri deras ungdoms­gäng hand­lade mycket om att supa, ragga och knulla runt sedan 1653trol. urspr. ’trycka; stöta’; besl. med bl.a. knussla, knut Subst.:vbid1-209745knullande; knull