SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kny`te substantiv ~t ~n knyt·etmindre börda som är in­bäddad i tyg­stycke e.d. kokk.JFRcohyponymbylte han hade sina få ägo­delar i ett knyteibl. äv.litet barn hon bar ut det skrikande knytetäv. om bak­verk med fyllningäppelknytesedan 1563till knyta