SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
koll [kål´] substantiv ~en ~ar koll·enkontroll vard.komm.sesekontroll 2 järnkollstenkollörnkollha noga koll på all­tingta en snabb kollkan du hålla koll på barnen?äv.titt (ha) koll (på ngn/ngt/SATS)ha noll kollinte veta någon­tingmånga vuxna har noll koll på vad deras barn gör på inter­net sedan 1899till kolla