SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kommunice´ra verb ~de ~t kom·mun·ic·er·ar1över­föra budskap till ngn komm.SYN.synonymmeddela sig kommunicera med gesterhan har svårigheter att kommunicera med om­världenofta ömse­sidigtde kommunicerade mest brev­ledesäv. i konstruktioner med objektpartiet hade svårt att kommunicera sitt budskap till väljarnakommunicera med ngn/ngt (om ngn/ngt/SATS), ngra kommunicerar (om ngn/ngt/SATS), kommunicera ngt (till ngn)sedan 1635fornsv. communicera; av lat. communica´re ’göra gemensam’, till commu´nis, se kommun 2vara i (fysisk) förbindelse med ngt annat särsk. fys.fys.kommunicerande kärlsärsk. bildligt i ett ut­tryck för ömse­sidigt beroendeför honom är arbetet och familje­livet som kommunicerande kärlkommunicerasedan 17363ta emot natt­varden relig.kommunicerasedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser4del­ge (part) skriftligt yttrande särsk. från mot­parten jur.jur.kommunicera ngt (till ngn)sedan 1680Subst.:vbid1-211841kommunicerande, vbid2-211841kommunicering; kommunikation (till 1 + 2)