SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
komplett´ adjektiv, neutr. ~ kom·plettsom inte saknar ngn väsentlig del eller egenskap för att vara en före­teelse av den aktuella typen admin.utstr.JFRcohyponymfullständig en komplett garderoben komplett samling OS-frimärkenen komplett upp­laga av NN:s verkibl. med stark bi­betydelse av hög kvalitet e.d.som saknar svagheter eller svaga delar en komplett spelaresedan tränaren löst målvaktsproblemet har han ett komplett lagäv. abstraktett komplett främlingskaphan är en komplett idiotäv. all­mänt förstärkandei adverbiell an­vändning han är komplett galendet var komplett o­möjligt att få henne på an­dra tankarsedan 1648av fra. complet med samma betydelse; av lat. comple´tus, perf. part. av comple´re ’fylla; göra full­ständig’; jfr komplement