SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konduktan´s substantiv ~en kon·dukt·ans·enelektrisk lednings­förmåga fys.JFRcohyponymresistanscohyponymimpedanscohyponymkonduktivitet metaller har vanligen hög konduktanssedan 1910av eng. conductance med samma betydelse; till lat. condu´cere ’leda; föra’