SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konduktö´r substantiv ~en ~er kon·dukt·ör·enperson som säljer och kontrollerar biljetter och an­dra färd­bevis på tåg, buss etc. trafik.yrk.konduktörsuniformspårvagnskonduktör”Några ny­påstigna?” ropade konduktörensedan 1819av fra. conducteur med samma betydelse; till lat. condu´cere ’samman­föra’; jfr duchesse, kondottiär, konduktor, reducera