SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

konduktö´r substantiv ~en ~er kon·dukt·ör·en●person som säljer och kontrollerar biljetter och an­dra färd­bevis på tåg, buss etc. trafik.yrk.konduktörsuniformspårvagnskonduktör”Några ny­påstigna?” ropade konduktörensedan 1819av fra. conducteur med samma betydelse; till lat. condu´cere ’samman­föra’; jfr duchesse, kondottiär, konduktor, reducera

SO

Alfabetisk lista

  kondor subst
  kondottiär subst
  konduktans subst
  konduktivitet subst
  konduktor subst
  konduktör subst
  kondylom subst
  konfederal adj
  konfederation subst
  konfedererad adj
  konfekt subst

  Till   alla ordböcker