SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konstruktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·strukt·ion·en1sätt att vara konstruerad i fråga om samman­sättning av och sam­verkan mellan delar etc. tekn.konstruktionsfelkonstruktionsritningkonstruktionssättvagnens konstruktionen lampa med in­vecklad konstruktionäv.det att konstruera ngt konstruktion av mönster till stick­maskinenäv. konkretbetongkonstruktionde försökte stötta den skrangliga konstruktionenäv. bildligtromankonstruktionkonstruktionen av den nya författningensärsk.fantasi­produkt fantasikonstruktionskrivbordskonstruktionkonstruktion (av ngt)sedan 1691av lat. construc´tio med samma betydelse 2sats- eller ord­fogning språkvet.satskonstruktionett personligt pronomen i konstruktion med en preposition ska stå i objekts­formsedan 1716