SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konstruktö´r substantiv ~en ~er kon·strukt·ör·enperson som (yrkesmässigt) ut­för konstruktions­arbete tekn.yrk.båtkonstruktörflygplanskonstruktörkorsordskonstruktörspec.person som (yrkesmässigt) gör konstruktions­ritningar konstruktör (av ngt)sedan 1871av fra. constructeur med samma betydelse; till konstruera