SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kri`arättare substantiv ~n äv. vard. kriarättarn, plur. ~, best. plur. kriarättarna kria|­rätt·ar·enlärare som rättar krior åld.pedag.nu­mera vanligen (ned­sätt.) om pedantisk (litteratur)kritiker e.d.en petig kriarättare som an­märkte på NN:s originella stilsedan 1882