SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kri`kon substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en krik·on·ettyp av runt, blått (eller gult), mindre plommon med kärv smak bot.kokk.JFRhyponymmirabell äv. om mot­svarande träd el. buskesedan mitten av 1400-taletSvenska växtnamnfornsv. krikon; till lågty. krike, kreke med samma betydelse, med ändelsen efter sv. bärnamn på -on