SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kurtise´ra verb ~de ~t kurt·is·er·arflirta med ngn; särsk. om man i förhållande till kvinna mest vid beskrivning av äldre förh.komm.han kurtiserade henne i bersånäv. ömse­sidigtde satt och kurtiserade i lust­husetkurtisera (ngn), kurtisera (med ngn)sedan ca 1650av fra. courtiser ’upp­vakta; göra ngn sin kur’; bildn. till cours ’hov’; jfr 1kur 2 Subst.:vbid1-221054kurtiserande, vbid2-221054kurtisering; kurtis