SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kur`va substantiv ~n kurvor kurv·an1båg­formig linje spec. i mer el. mindre matematiska samman­hang men äv. all­männare form.mat.JFRcohyponymkrök 1cohyponymbåge 1cohyponymsvängcohyponym1bukt 2 kurvlinjefeberkurvahöjdkurvasinuskurvarita kurvan till funktionenled­stångens svepande kurvastrandens långa kurvaspec. om krökning av väg el. järn­väghårnålskurvahögerkurvavänsterkurvaen skarp kurvaen tvär kurvaen snäv kurvaen kurva där det har hänt många o­lyckorofta mer el. mindre bildligtalla kurvor pekade upp­åt för den svenska ekonominsedan 1811av lat. cur´va (li´nea) ’krokig (linje)’, till cur´vus ’bågig; krokig’ 2vanligen plur. (markerad) kvinnlig kropps­form vanligen med mer el. mindre stark ton­vikt på erotik form.med.höftkurvayppiga kurvorvilka kurvor hon har!sedan 1931