SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ku`se substantiv ~n kusar kus·en1typ av bulle eller limpa provins.kokk.julkusesedan 1796jfr sv. dial. kuse ’bröd; hus­bonde’; av om­diskuterat urspr.; jfr lågty. kuse ’klubba’, nederl. kuis ’knöl, klump’ 2häst vard.zool.hämta hö åt kusarnasedan 1956