SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

käl`kborgare substantiv ~n äv. vard. kälkborgarn, plur. ~, best. plur. kälkborgarna kälk|­borg·ar·en●små­borgerlig och in­skränkt person jur.psykol.samh.yrk.SYN.synonymfilistersynonymbracka JFRcohyponymspetsborgare kälkborgarandasedan 1750trol. samman­dragning av Kälkestadsborgare, till det fingerade namnet Kälkestad, i äldre tid lik­tydigt med det nu­tida Grön­köping

SO

Alfabetisk lista

  käkled subst
  käkrem subst
  käl subst
  käla verb
  kälkbacke subst
  kälkborgare subst
  kälke subst
  källa subst
  källare subst
  källarfirma subst
  källarfranska subst

  Till   alla ordböcker