SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
käl`kborgare substantiv ~n äv. vard. kälkborgarn, plur. ~, best. plur. kälkborgarna kälk|­borg·ar·ensmå­borgerlig och in­skränkt person jur.psykol.samh.yrk.SYN.synonymfilistersynonymbracka JFRcohyponymspetsborgare kälkborgarandasedan 1750trol. samman­dragning av Kälkestadsborgare, till det fingerade namnet Kälkestad, i äldre tid lik­tydigt med det nu­tida Grön­köping