SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lamente´ra verb ~de ~t lam·ent·er·arklaga intensivt ngt högt.komm.JFRcohyponymjämra sig han lamenterade över de höga skatternalamentera (över ngn/ngt/SATS)sedan 1631av lat. lamenta´ri ’klaga; gråta’ Subst.:vbid1-225595lamenterande, vbid2-225595lamentering; lamentation