SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
landsflykt [lan`(d)s-] substantiv ~en lands|­flykt·enflykt från hem­landet pol.SYN.synonymexil JFRcohyponymförvisning 1 den demokratiskt valde presidenten fick gå i landsflykt efter stats­kuppenäv.på­tvingad vistelse utan­för hem­landet sedan juntan störtats kunde han åter­vända efter 7 år i landsflykt(i) landsflyktsedan 1510Jungfru Marie Örtagårdfornsv. landflykt