SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
landshövding [lan`(d)s-] substantiv ~en ~ar lands|­hövd·ing·en(titel för) person som är regeringens främste ställ­företrädare i ett län och chef för läns­styrelsen samh.yrk.landshövdingsresidenssedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. lands höfdinghe