SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
le`ka verb lekte lekt, pres. leker lek·er1ägna sig åt lek spel.sese1lek 1 leka med dockorbarnen lekte i sand­lådanhan lekte tank­spritt med pennanspec.låtsas vara ngn annan han sprang om­kring och lekte doktorhan ska all­tid leka expertäv. med an­givande av spec. lekleka cirkusäv. i konstr. med satsbarnen lekte att de var prinsar och prinsessoräv. bildligt, spec.ofta med partikel, särsk.fram, in arbeta eller behandla på ett av­spänt eller vårds­löst sätt leka med ordleka in kunskaperhan satt och lekte fram melodier på pianothon lekte med hans känslorde var så över­lägsna att de kunde leka med mot­ståndarnade lekte med tanken att resa till Kinaspec. äv. om natur­företeelser o.d.ljuset lekte över det mörka vattnetvinden lekte i lövenödet leker med människornaleka (med ngn/ngt), leka (ngn/ngt), leka (fram/in) ngtinte vara att leka medut­göra faktor som kan orsaka stora svårighetersalmonella är inte att leka med leka med dödense2död leka med eldenseeld 1 leka ngn i hågensehåg livet leker (för ngn)seliv 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. leka ’röra sig livligt; hoppa; dansa’; gemens. germ. ord, endast bevarat i nord. språk 2para och fort­planta sig om vissa djur, särsk. fåglar, grod­djur och fiskar zool.laxen går upp i älvarna för att lekaibl. med ton­vikt på av­slutad aktivitet av detta slagmed partikelnut sillen har lekt utlekaleka rommen av sigse1rom 1 sedan ca 1500Vadstena klosters Jordebok3röra sig fritt om del av apparat e.d.; särsk. betr. vrid­rörelser Nolllekasedan ca 1730Subst.:lekande; lek (till 1 + 2)