SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
leka´men substantiv, best. f. ~, n-genus lekam·en(människas) kropp åld. el. skämts.relig.han placerade sin gängliga lekamen på bänkenspec. i mots. till ande, själ o.d. (i religiösa samman­hang)särsk. relig.vår jordiska lekamennattvards­brödet symboliserar Kristi lekamensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. likami ’lekamen, kropp; lik’; gemens. germ. ord; till 1lik i den äldre bet. ’kropp’ och ett med hamn 2 identiskt ord