SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lemma [lem´ael.lem`a] substantiv ~t ~n lemm·at1hjälpsats som in­går i beviset för större matematisk sats mat.sedan 1887ur grek. le´mma ’ngt som man tar för givet; tema; argument; titel’; jfr dilemma 2ord­form som representerar alla ett ords böjnings­former och variant­former språkvet.JFRcohyponymgrundform 2cohyponymuppslagsform formerna ”sprang” och ”sprungit” hör till lemmat ”springa”sedan 1967