SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1li`te äv. li`tetli`tet adverb, som komp. används mindre [min´d-]; som superl. används minst i o­betydlig mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget utstr.MOTSATSantonymmycket JFRcohyponym1fögacohyponymobetydligt han är lite för ung för att bli chefde motionerar all­deles för litehon blev inte lite förvånadofta försvagatvanligen o­betonat i viss (begränsad) mängd eller om­fattning han blev lite arg, det kunde man sehon är lite till årenlite här och varpå en del ställenskivan spelades in lite här och var under gruppens utlands­turné lite si och såinte helt bradet blev lite si och så med mat­hållningen under semestern lite till mansse1man 4 lite varstanssevarstans sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. litet; till liten
2li`te äv. li`tetli`tet pronomen som har o­betydlig mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget utstr.ha för lite pengardet var o­vanligt lite folk på matchenofta försvagatall­tid o­betonat som har viss (begränsad) mängd eller om­fattning äta lite mathar du lite pengar?äv. substantiverathon är nöjd med litelite av varjenågot av flera o­lika före­teelser, allt möjligthon läser lite av varje i tidningen men helst om djur och natur lite grannel. lite grandäv. ett ord någotdet o­stadiga vädret har sinkat film­inspelningen lite grann sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingatill liten