SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1lun`ta substantiv ~n luntor lunt·an1tjock bunt papper bok.samh.en diger luntaforskarna satt böjda över sina dammiga luntoräv. om tjock (och vanligen sliten) bokNN:s 600-sidiga lunta om ONen lunta (om ngn/ngt/SATS), en lunta (ngt), en lunta (med ngt)nådiga luntanbudget­propositionenskämts.; ngt åld.solen strålade när finans­ministern över­lämnade nådiga luntan till riks­dagen sedan 1749; nådiga luntan 1925samma ord som 1lunta 2 2blågarnsrep som är in­dränkt i brännbara ämnen och an­vändes vid an­tändning av laddningar i kanoner m.m. histor.mil.sedan 1497brev från invånare i Dalarna till borgerskapet i Stockholm om stämplingar mot Sten Sture (Styffe)fornsv. lunta; av lågty. lunte med samma betydelse, urspr. ’trasa’
2lun`ta verb ~de ~t lunt·argöra upp eld i naturen särsk. av o­kynne, t.ex. på (torrt) växande gräs provins.Nollluntasedan 1906sv. dial. lunta ’tända på’; till 1lunta 2 Subst.:vbid1-232856luntande, vbid2-232856luntning