SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lymm`el substantiv ~n lymlar lyml·aro­hyfsad pojke eller (yngre) man psykol.yrk.JFRcohyponymslyngelcohyponymdrummelcohyponymodåga pojklymmelen o­förskämd lymmelsedan 1688av ty. Lümmel med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.