SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1läng`a substantiv ~n längor läng·an1samman­hängande rad av byggnader arkit.gårdslängauthuslängabilen svängde in mot längan av rad­husäv.lång­sträckt (del av) byggnad herr­gårdens västra länga blev ett fint museumäv. ngt ut­vidgatsamman­hängande rad av före­mål en länga av tätt packade hylloren länga (av ngra)sedan 1745bildn. till lång 2stroppförsedd kätting eller vajer för lyftning av last vid lastning el. lossning, särsk. av far­tyg sjö.sedan ca 1695
2läng`a verb längde längt, pres. länger läng·ergöra längre utstr.JFRcohyponymförlänga 1 länga en klänninglänga (ngt)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. längia; till lång Subst.:vbid1-235090längande, vbid2-235090längning