SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rdom substantiv ~en ~ar lär·dom·en1sällan plur. om­fattande teoretisk kunskap på ngt om­råde pedag.psykol.JFRcohyponym1vetande lärdomsljusde skrift­lärdes torra lärdomäv.stor (och ytligare) kunskap på många om­råden lärdom (om ngt/SATS)sedan 1487Skrå-Ordningarfornsv. lärdomber; till 2lära och 1dom 2vunnen erfarenhet eller kunskap pedag.JFRcohyponymsensmoral en viktig lärdomdyr­köpta lärdomardra lärdom av miss­lyckandenalärdomar som han hade in­hämtat redan som barn(dra) lärdom (av ngt)sedan 1723