SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mank`e substantiv ~n mankar mank·enryggens främre del på vissa dägg­djur t.ex. häst, oxe och hund psykol.zool.mankhöjdmankremhon kände i­gen hästen på den väl markerade mankenlägga manken tillan­stränga sig ordentligtett flitigt pr-team lade manken till för att få fart på stjärnans dalande karriär sedan 1638bildn. till 3man