SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mankemang´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en manke·mang·et(o­bestämt) fel eller krångel gärna av tekniskt slag tekn.JFRcohyponymkrångel 2 det blev något mankemang med tv:nmankemang (med ngt)sedan 1664av fra. manquement ’brist’; till mankera