SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1marsk substantiv ~en ~ar marsk·en(titel för) en hög riksämbetsman med an­svar för krigs­makten i äldre tid i Sverige mil.yrk.JFRcohyponymdrots sedan 1345stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. marsker, förk. av marskalk; jfr fodermarsk
2marsk substantiv ~en ~er marsk·enlågt, fruktbart kust­område geogr.marsklandsedan 1902av lågty. marsch med samma betydelse; besl. med mar-