SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
me`dborgargarde substantiv ~t ~n med·borg·ar|­gard·etfri­villig vakt­styrka med själv­påtagna polisiära upp­gifter mest histor.admin.samh.JFRcohyponymborgarbeväpningcohyponymborgargarde när gatu­våldet ökade organiserades medborgargardensedan 1848