SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
menis´k substantiv ~en ~er men·isk·en1broskskiva mellan led­ytorna i knä­leden med.meniskskadasedan 1875till grek. menis´kos ’(halv)månformigt före­mål’, diminutiv av me´ne ’måne’; besl. med måne 2konkav­konvex lins Nollfys.äv. om den buktiga vätskeytan i ett trångt rör; antingen konkav eller konvexsedan 1759