SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
morgondag [mår`(g)ån-] substantiv ~en ~ar morgon|­dag·envanligen best. f. sing. på­följande dag tid.upp­skjut inte till morgondagen vad du kan göra i dag – så lyder ett gammalt rådäv.fram­tid dagens och morgondagens sam­hälle(under) morgondagensedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. morghondagher När morgondagarna sjöng.Titel på självbiografisk berättelse (från författarens ungdomsår) av Jan Myrdal (1994)