SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mo`tlut substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en mot|­lut·etlutning som är riktad mot rörelse­riktningen trafik.JFRcohyponymmedlut han kände knappt motlutet i backenäv. konkretareuppförs­backe hon sprang i utförs­backarna och tog det lugnare i motlutensedan 1892