SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
must substantiv ~en ~er must·en1(dryck av) ut­pressad saft av bär eller frukt som förhindrats att jäsa kokk.JFRcohyponymjuicecohyponymsaft 2 mustpressvinbärsmustäppelmustsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. muster, moster; via lågty. av lat. mus´tum ’vinmust’ 2knappast plur. koncentrat av kraft- och smakgivande bestånds­delar i närings­medel komm.koka musten ur köttetallt­sammans fick stå tills konjaken dragit musten ur kryddorna○äv. bildligt, spec.fysisk kraft den branta backen sög musten ur honom○spec. äv.uttrycks­fullhet ett fram­förande med must och täthet i sam­speletsedan 1671