SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
myck`en adjektiv mycket myckna; som komp. används mer el. mera; som superl. används mest myck·nasom har stor mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget utstr.mycken möda och stort besvärdet myckna talet om frihet i fest­talenhan var inte till mycken hjälpofta i neutrum­form o­avsett huvud­ordets genus och numerusmycket fiskmycket pengardet har fallit mycket snöofta i själv­ständig an­vändning (i neutrum)det var inte mycket att göradet blev för mycket av det godadet var inte mycket med honomchocken och sorgen blev för mycket för hennei mångt och mycketsemången 1 sedan 1000-taletrunsten, Helgesta, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform mukin (ack.), fornsv. mikin, mykin ’stor; mycken’; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. ma´gnus ’stor’