SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mäng`a verb mängde mängt, pres. mänger mäng·eribl. med partikelnin blanda in begränsad kvantitet i större kvantitet ngt högt.jur.kokk.vinet var mängt med vattenvår­luften var mängd med en svag doft av syrenmänga (in) ngt (i/med ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. mängia ’blanda; löda samman; besmitta’; av lågty. mengen ’blanda; bearbeta’; jfr bemänga Subst.:vbid1-251940mängande, vbid2-251940mängning